Jag är rätt stolt över mitt egna sätt att hantera avundsjuka på. Jag tänker princip så här:

Allt jag är avundsjuk på står för något i mig själv som jag måste jobba på. Avunsjuka handlar alltså inte om något ytligt utseendekomplex som jag först trodde. Nej, den är en reminder om vad som egentligen är viktigt här i livet. Ungfär som menento mori - Kom ihåg att du ska du- på kyrkogården. Den säger mig: Lugna ner dig, du behöver inte vara allt, Sandra. Du kan ta en sak i taget. Du är bra som du är. Var först, showa sedan. Andas!Lev! Avundsjukan leder mig alltså till en praktisk handling här i livet.

(Likadant med varför-lyckas-hon-och-inte-jag-med-avundsjukan. Vad handlar den om?) Inte om henne och vad hon gör utan om att jag förmodligen inte gör det jag vill, att inte lyssna på mitt hjärta och satsar på det jag verkligen brinner för. Praktisk handling: Sitt inte och bara glo på folk. Utan åk hem eller res bort. Säg upp dig, sök en ny väg, flytta eller stanna, ring någon, gå ut i skogen, köp en hund. WHATEVER, Förverkliga ditt eget liv istället.